Namnsdag och gräsklippning

Hej hej!

Idag hade jag namnsdag och jag blev uppvaktad med blommor av farmor och farfar som tog med mig ut på promenad. Mamma gjorde en tårta....som vanligt :)

Imorgon ska vi ut och klippa gräsmattan. Mamma har fixat snygga hörselskydd till mig så att jag kan hjälpa till.

Om ni klickar på dagens foto så kan ni faktiskt se mina bissingar!

Trevlig helg! önskar jag alla mina fans :)

Kristianstad

Igår var jag och charmade mormor och hennes jobbarkompisar på Ungdomsmottagningen i Kristianstad! Mamma och mormor käkade bakad potatis när mormor hade lunchrast och sedan gick mamma och jag på stan. Jag smilade till mig en sommarhatt från Cubus :)
När mormor jobbat klart åkte vi alla hem till morfar och Dedde. Morfar skulle egentligen grilla korv, men det regnade så de fick äta inne istället. Sedan tittade vi på mig på morfars tv-duk och efter det åkte jag och mamma hem igen. Vilken heldag! Tack för brandbilen mormor och morfar!

Barndop och majskrokar

I helgen var jag på min kusin Jonatans barndop. Trevligt trevligt! Den rackaren har minsann tre namn! Jonatan, Teodor och Edvin... (Själv har jag bara två. Elis och Henry.)
Efter kyrkceremonin bjöd Jonatans mamma och pappa på fika och där hamnade jag efter ett tag hos Mats som jag delade lite majskrokar med. Han är snäll han...såg till att jag fick nästan hela!...eller så var han rädd för att jag skulle bita honom med mina vassa bissingar! :)

Gympadags

Så var det torsdag igen och dags för gympa! Jag har en matta som jag gör mina övningar på och mamma har en. Sedan har mamma en step up-bräda, hantlar och gummiband också som jag lånar så fort hon är upptagen med sina övningar. Idag var vi först på plats så då fick vi den åtråvärda spegelplatsen. Tjoho!! Annars så har vi varit ute i solen idag och nu är det dags för lite lek på golvet. Ha det fint!

Lunch med pappa

Idag tog jag bilen till Lund för att luncha med pappa. Ja, jag tog passagerarsätet alltså...mamma körde. Vi (läs mamma och pappa...jag fick minsann INGENTING) käkade på Max, som pappa är helt galen i! Sedan drog jag och mamma vidare till Nova och shoppade lite. Pappa fick snällt åka tillbaka till jobbet.

Need for speed

Vi var i Malmö idag och pappa hittade en MC-mässa som han släääääpade med oss på. Jag hittade denna lilla skönhet där, men jag fick inte ta med den hem. Tror att det beror på att det inte är en Ducati. Pappa är lite känslig med sånt. Jag som redan kunde känna vinden i håret (hmmm...eller ja...) och suget i magen... men men. Det får vänta tills jag kan vara pappas passagerare!

Min nionde månad (8 mån)

Då var vi framme i nutid då! Denna månaden har jag försatt mamma och pappa i chock! Jag tänkte att det är lika bra att lära mig en del saker på en gång, så under den gångna veckan har jag börjat åla, försöka krypa (fy vad ont det gör när man kör pannan i golvet för att man lägger tyngden fel!!), sätta mig själv upp från liggande, ställa mig upp i sängen samt producera två små bissingar!

Min åttonde månad (7 Mån)

När jag blev sju månader började jag att gå ordentligt med hjälp av vuxen som håller i mina händer. Om ingen vuxen ställde upp rörde jag mig rätt så bra på golvet ändå. Snurr snurr snurr!

Nu fick jag också mitt sista mjölkersättningsmål och smakade även på macka för första gången. Annars så äter jag gröt till frukost och två mål lagade mat om dagen. Vällingflaska på kvällen så klart!

Jag kom på en rolig lek med mamma nu under min åttonde månad. Jag stoppar min napp i hennes mun och sedan spottar hon ut den på mig och jag kiknar av skratt. Detta förlopp kan med fördel upprepas och upprepas och upprepas och upprepas.

Jag gungade gunga för första gången och det var riktigt lajbans! och så lärde mig farfar att hitta lampan. Vet ni... att om man tittar på lampan när någon säger "Vaaaaar är lampan" så kan man få den personen att jubla i en kvart! Prova själva!

Dagen innan jag fyllde åtta månader lärde jag mig att vinka. Det ger faktiskt ännu bättre gensvar än att titta på lampan! Jag kan få hur många människor som helst att frenetiskt vifta på armarna bara genom att röra lite på ena handen. :) De första som fick se mig göra detta förutom mamma och pappa var Lotta, Mats och Stefan när jag skickade hem dem efter melodifestivalen.

Min sjunde månad (6 mån)

Det tog ett tag att komma in i vardagen igen efter våran Sundsvallsresa! Mamma och pappa hade blivit bortskämda med att kunna äta och titta på tv ifred (pga många frivilliga barnvakter) och det var jag ju tvungen att vänja dem av med igen!

När jag var sex månader kunde jag sitta fint, rulla från mage till rygg och tvärt om, säga mamma och ett par veckor senare även pappa, dra i håret (tror att jag är tredje bäst i Sverige på det!) och jag kan också visa ett oerhört humör! Jag exploderade en gång hemma hos farmor och farfar och farmor sa att det nog var första gången hon hört mig skrika!

Min sjätte månad (5 mån)

När jag var fem månader upptäckte jag Ebba ordentligt! Jag älskar min katt och hon....tolererar mig!

Jag hade min första mardröm denna månaden och när jag ska somna vill jag numera gärna ha en hand i mammas mun! Konstigt, jag vet... be mig inte att förklara varför... :)

Om någoin la mig på mage började jag direkt att vifta på armarna och benen. Krypträning light, you know!

Nu kunde jag sitta fint i mamma och pappas knän och då passade jag gärna på att känna på deras ansikten... Pappa sticks ibland!

Jag gjorde även min första resa när jag var fem månader. Upp till kusinerna, faster Marie och farbror Krister i Sundsvall kom jag! Gissa om jag blev omhändertagen där! Jag gick från famn till famn! De fick näst intill ställa äggklockan för att inte bråka om vem som hade haft mig längst/minst!

Min femte månad (4 mån)

Nu började jag med smakportioner! Mums! Först var det potatis och sedan gröt. Snabbt byttes frukostmålet ut till grötmål och det gick kanonbra! I denna vevan började jag också att fisa något kolossalt för jag slutade med minifom-blasket som smakade BLÄK!! Skojigt med nya färdigheter, eller hur?! Denna talades det dock rätt så tyst om av någon anledning. Mamma låter även hälsa att det var en tämligt övergående fas!

Nappen var skojig och nu tittar jag efter den om den tappas/slängs på golvet. Jag kan även sätta in den själv i munnen.

När jag döptes fick jag en snuttefilt av mammas kompis Cicci och den äääääälskar jag! Jag kan inte gosa nog med den! Den gör också så att jag började att somna själv i sängen.

När jag var fyra månader började jag att sitta också. Jag klarade upp till en halv minut i mamma och pappas säng.

Min fjärde månad (3 mån)

Nu började jag att skratta! Första gången var på skötbordet när pappa kittlade mig.

Jag kunde också resa ordentligt på huvudet nu när jag låg på mage. Vill till mitt försvar säga att mitt huvud är ganska tungt eftersom det ligger två kurvor över normalen, så det är väl inte så konstigt att jag drog lite på den färdigheten??

Mamma och pappa lånade hem en barnstol nu också och den provsatt jag i lite då och då. Kul att komma upp lite, tyckte jag.

Ända sedan jag föddes har vuxna omkring mig sagt att jag är väldigt stabil (här syftade de nog främst på kroppshållningen! även om jag är rätt så stabil överlag) och strax innan jag fyllde fyra månader kunde jag stå själv på golvet om jag fick hålla i något. Det ni!

När jag var tre och en halv månad döptes och barnvälsignades jag. (Religiöst sett har jag alltså både livrem och hängslen!)

Min andra och tredje månad (1-2 mån)

När jag var fem veckor började pappa att jobba igen. Mamma var nog lite skraj de första dagarna hon skulle vara själv med mig och typiskt nog drog hon på sig (med min hjälp) en mjölkstockning och blev febrig då, så pappa mjukstartade och jobbade lite hemifrån också.

Mjölkstockningen gav inte med sig och en amningsguru på sjukhuset sa att mamma behövde pausa från amningen ett tag så då blev jag flaskbarn. Gottigott gott! sa jag som ändå sög fel och var allmänt kinkig när jag skulle amma. Sköönt!, sa mamma som blev betydligt mer harmonisk om än lite vemodig vid amningsstoppet. Aj aj aj!, sa pappa som fick ta nattmålet så att mamma slapp vara uppe hela natten eftersom hon pumpade var fjärde timme. Tyvärr hjälpte inte pumpningen något vidare så efter fyra mjölkstockningar och tre penicillinkurer på raken sa en samlad trupp experter att nu fick det vara slutpumpat också.

Under min andra månad kom jag också fram till att det var rätt så skönt att sova hela nätter, så jag gladde mina föräldrar med att sova som en stock mellan elva på kvällen och åtta, nio på morgonen.

Jag log också för första gången när jag var två månader och detta leende tränades sedan flitigt... inte minst i babygymmet som jag fått låna av min kompis Axel. Åhh, vad jag älskade detta gym! Mamma kunde i godan ro surfa runt på familjeliv och titta på "Mein baby" på den tyska tv-kanalen och gråta en skvätt varje gång en bebis föddes. :)

En vecka innan jag fyllde tre månader började jag att sova i egen säng. I början sov jag mellan mamma och pappa och gissa om det var mysigt...tyckte mamma! Själv såg jag till att snurra rundor och sparka pappa i ryggen så mycket att jag till slut fick sova i fred!

Min första månad (0 mån)

Jag spenderade min första vecka på sjukhuset. Först var mamma inlagd pga en del förlossningssksador. Jag ville ju inte vara sämre, så efter någon dag blev jag också inlagd pga lågt blodsocker och högt "gulsotsvärde". Efter några dagar repade jag mig och fick OKstämpel i baken och detsamma fick mamma ett par dagar senare. På dagarna kom pappa och tog hand om oss och vi fick även fin hjälp av barnsköterskorna på KK Samvård, men till slut längtade vi hem... hem till Ebba!

Väl hemma så kom de hur många som helst och hälsade på mig och gav mig fina presenter! Supertrevligt! Jag hade ju knappt kommit ut och redan så fanns det så många som brydde sig om mig (och mamma och pappa så klart). Det känns tryggt att veta!

Pappa var hemma i fem veckor och det var nog väl för mamma var rätt så blek och tagen där i början. ;) Vi spenderade dagarna hemma i soffan mest. Där låg jag och gosade i min amningskudde och i mammas och pappas famnar så klart.

Vi tar väl det från början. Här är min förlossningsberättesle!

Den 15:e juli var det beräknat att jag skulle födas och eftersom jag är snäll och artig tyckte jag att jag nog borde göra mig lite påmind då. Således såg jag till att mamma började få lite förvärkar för att hon skulle kunna förbereda sig för att möta mig.
De varade hela dagen, men var inte särskilt jobbiga enligt mamma. Jobbigt var däremot att inte
få sova något under natten, ansåg mamma som var tämligen slut på morgonen den 16:e juli. Efter två alvedon fick hon sova ett par timmar och det gjorde henne till en ny människa! Förmiddagen gick och värkarna tilltog. Vid elvatiden tog hon en lååång dush och sedan ringde hon förlossnigen eftersom värkarna kom var tredje minut och var en minut långa. Undersköterskan som hon fick prata med bad henne och pappa att stanna hemma lite till eftersom de inte hade några lediga rum, men vid 13-tiden ringde mamma igen och sa att de kom för jag började att trycka på ordentligt!
Strax innan kl. två kom de in till förlossningen och blev placerade i ett undersökningsrum och då blev jag ordentligt masserad av kraftiga värkar som kom allt tätare. Efter en timme hörde jag att en barnmorska kom och hon undersökte mamma och fann till sin förvåning att mamma var öppen tio cm. Varken mamma eller jag var förvånade med tanke på de starka värkarna vi kände!
Nu var det dags att få ett förlossnignsrum och då tyckte jag att det var ett bra tillfälle
att få vattnet att gå. Sagt och gjort...jag drog ur proppen och såg till att undersökningsrummet behövde moppas innan nästa patient fick tillträde.
Inne på förlossningsrummet frågade pappa om mamma kunde få någon form av medicinsk
smärtlindring, men barnmorskan sa nej! Ni kan ju bara gissa vad mamma tänkte om denna plågoande till barnmorska! Nej, faktiskt så kände mamma inget behov av smärtlindring. Hon klarade sig bra på höftrullningar och pappas massage i ryggslutet.
Vilken syn det måste ha varit förresten! Hula hula-mamma! Tyvärr kunde jag ju inget se, men jag hörde desto mer...Jag kände ju mammas röst ganska väl såhär efter nio månader i magen, men de frustanden som kom lät mer som en brunstig tjur än som mamma. Skratten som kom direkt efteråt varje gång kände jag igen...och nej, det var inte pappa utan mamma som var road över hur hon lät!
Glömde att berätta att de pyntade mig med en snygg antenn på huvudet som visade hur jag mådde...och jag mådde finfint!
Själv så tänkte jag att det var bäst att göra pinan kort för mamma så jag såg till att sjunka ner snabbt och fint.
Mamma var inte sämre hon för när antennen började krångla och barnmorskan blev lite smått nervös (eftersom hon inte visste om det var mig eller antennen som det var fel på) såg hon till att med ren vilja pressa ut mig mellan två krystvärkar för att jag skulle få komma ut och bli undersökt så fort som möjligt.
Barnmorskan såg direkt att jag mådde prima så jag fick landa på mammas mage och hon fick möta min blick för första gången kl17.04.
Jag passade på att charma både mamma och pappa direkt...tänkte att det är lika bra att linda dem runt mitt lillfinger så fort som möjligt. De var båda ordentligt tårögda, men kunde se att jag var en pojke...en Elis!