Noahs födelse

Bläddrade tillbaka i bloggen och såg att vi inte skrivit ordentligt om hur det gick när Noah föddes. Denna gången gick allt tvärt om jämfört med förra! Allt gick så bra som det bara kunde gå! Vi var inbokade på ett planerat snitt den 23 januari. Den 22:a var vi på sjukhuset på inskrivning i några timmar, men sedan fick vi åka hem igen. Vi gick och la oss sent och somnade faktiskt bums. Halv sex var det dags att gå upp, för klockan sju skulle vi anmäla oss på BB. Detta för att vi var inbokade på det första snittet för dagen pga att jag hade diabetes och inte skulle behöva vara fastande så länge. Tyvärr kom det ett akut snitt emellan, så vi kom inte till förrän vid niotiden, men då hann vi slumra lite på salen så det gjorde inget. Sedan blev jag preppad och fick jag en spinalbedövning som tog direkt och sedan flöt det på. 9.55 hörde vi Noah skrika och det var så skönt att höra! Jag hade hängt upp mig på att det var svårare för snitt-barn att komma igång med andningen, så jag var rädd för att de skulle behöva springa iväg med honom för att få igång lungorna. Därför var det världens härligaste skrik vi fick höra, eftersom han knappt hann komma ut förrän han gav hals! Apgarpoängen blev 9-10-10, precis som Elis.
Noah blev tillmatad från början, så att han inte skulle få för lågt blodsocker och det var bra, för hans värden var och förblev fina. Min bedövning släppte snabbt och efter någon dryg timme kunde jag få komma upp på BB till Tony och Noah.
Redan på eftermiddagen kunde de ta min kateter och jag kunde börja gå upp och röra mig. Dagen efter promenerade jag i korridoren och då rann även mjölken till, så vi kunde sluta med tillmatningen. Förra gången var jag tvungen att pumpa igång amningen, men nu funkade det från första början. Noah var bara ett par timmar när han ammade för första gången. (Elis var flera dagar gammal...han orkade ju inte innan dess pga lågt blodsocker.) Blodsockertesterna visade även fina värden ,så jag fick min diabetes avskriven! På söndagen vägde de Noah för att se så att han fick ordentligt med mat och det fick han! Han sög i sig mer än dubbelt så mycket som han behövde. På söndagen slutade jag även helt med smärtstillande! Eftersom vi skötte oss fint själva och alla värden var bra så sa personalen på söndag kväll att vi kunde få åka hem på måndagen och det gjorde vi också!
Denna starten blev verkligen en revansch! Allt kändes så bra och vi kunde inte ha fått en bättre start! All personal som vi kom i kontakt med var urgulliga och de fick oss att känna oss speciella och värdefulla. Vi kunde vara lugna och vila i att allt var bra. Världens härligaste känsla! Jag önskar alla lika fina "första dagar" som vi fick med Noah!
/Malin